Jag måste ju säga att jag är lyckligt lottad vad gäller mina riktiga vänner ;-))))

Idag kom 2 st av dom Camilla och Jonna :-) Dom har hjälpt mig att rensa i min källare och sorterat 

allt som inte skulle kastas i kartonger, och allt jag ska sälja på loppis har vi sorterat och allt som skulle

till röda korset har skickats iväg :-) och allt skit jag har samlat på mig har kastats hahaha för jag har ju

väldigt svårt att kasta saker hahaha samlar gärna på mig allt och inget :-))) Men det var både terapi och med nostalgi 

att rensa ut     .

Jag har nog alltid varit så att jag sparar på allt, nästan eller alltid i överflöd av allt. Tror att det har varit en 

överlevnads grej och ju rörigare det har varit hemma har ju speglat mitt röriga inre eller är det kliniskt rent hemma 

så har det speglat min ilska eller att jag är väldigt sårbar. Tro det eller ej men jag har under min tid som sjukskriven lärt mig att skåda mina olika beteenden och koppla dom till min vardag eller välbefinnande, lite som KBT typ.

Man kan inte vara perfekt och upprätthålla alla olika fasader man bygger upp som typ Fröken duktig, fröken viktig,

fröken mamma, fröken flickvän, fröken pedant osv osv Förr eller senare så spricker fasaden och vad händer då med

en själv??? Man tappar hela sin identitet allt du har alltid varit... Det är då det kallas att man går in i väggen! Man förlorar sig själv och allt man har trott på om sig själv. Sen ska man försöka ta sig ur sitt förlorade jag och hitta ett

sätt att försöka bygga upp sin nya identitet med som i mitt fall då 2 nya diagnoser, försöka bortse diagnoserna och hitta mig och sen pusselbit för pusselbit se vad som är diagnoserna och vad som är Madeleine. 

37 år har passerat i mitt liv och plötsligt får jag inte vara manisk längre för det är inte ok, manin är ett skadligt beteende för mig??? Men jag älskar ju att vara manisk det är ju då jag är högpristerande juuuu. Och att jag har jobbat 2 st heltidstjänster i perioder och kanske sovit 2 timmar per natt och kämpat för mina 2 barn som har 3 diagnoser var va ju inget konstigt eftersom det var så mitt liv såg ut, det var ju min vardag. Till det så hör det ju oxå att jag var ju expert på att ta på mig olika roller i mina arbeten som tex arbetsledare, arbetsplatsombud, elev och praktikansvarig bara för att nämna några st. Sen i det privata så ska du ju vara en exemplarisk vän, exemplarisk flickvän, exemplarisk hundägare osv osv Det finns ju liksom inget stopp....

Återkommer om en stund för jag måste ut med mina hundar    

Äntligen så har jag kommit hem    Har suttit barnvakt åt mina vänner/kollegors 3 underbara små barn. Dom är 7,4 och 3 år. Jag har passat dom nu vid några tillfällen och även fast jag själv har 2 st stora barn som jag själv har uppfostrat och tagit hand om så märker jag att ibland så är jag helt loost haha. Allt är så förändrat sen mina barn var små, då man faktiskt var ute i parken och lekte, gungade. Eller om man var hemma så lekte barnen med leksaker, målade, lekte med lera eller ritade. Nä idag så leker barnen redan från tidig ålder samma lekar som vi föräldrar, med tekniska saker Ipad, datan eller mobilen och sist men inte minst Tv.... 

Skrämmande utveckling det har blivit   

Javisst tittade mina barn oxå på tv och video och det var Astrid Lindgrens filmer som gällde, landet för länge sen och lejonkungen. Men då skulle det regna ute eller som på lördag och söndags mornar kunde dom få se en film.

Barn vet ju i dagsläge inte ens hur man är social med sina kamrater eller skriva hela meningar utan att förkorta orden som man gör i chatsnack...

Nä jag gillar inte den utvecklingen som den här generationens barn får växa upp i!

Jag uppmanar alla föräldrar att tänker på vad mycket era barn får gå miste om i utvecklingen

om ni inte är uppmärksamma på att tekniken tar över barnen som ger barnen svårigheter som 

man kan motverka bara genom att vara uppmärksam och uppmuntra barnen till att vara just barn

och att dom ska leka, måla , klättra mm

Nu ska jag inte nattens underbara sömn :-)))) Natti natti